KAPITEL 3

📍 Du är på rätt plats

Läs kapitel 1–3 här och nu. Därefter fortsätter resan mot Borgholms slottsruin, där nästa del av berättelsen tar vid.

📍 Du är på rätt plats

Läs kapitel 1–3 här och nu. Därefter fortsätter resan mot Borgholms slottsruin, där nästa del av berättelsen tar vid.

Den första färden


Hovarna slog dovt mot marken.

Natten låg tung över landskapet.

Odin red utan att se sig om.

Korpen syntes ibland mot himlen.

En mörk skugga som rörde sig före honom.

Luften var klar och vinden kändes kall mot kinden.

Allt var egentligen som det brukade.

Men ändå inte.

Han visste var vägen gick.

Han hade ridit här många gånger förut.

Tävlat med sin äldre bror, som alltid varit snabbast hur han än bar sig åt.

Odin hade aldrig slagit honom.

Inte en enda gång.

Brodern hade alltid känt när hästen tvekade.

Alltid tagit svängen rätt.

En gång hade Odin frågat hur.

"Man lyssnar inte på hästen", hade brodern sagt.

"Man lyssnar på det hästen lyssnar på."

Odin hade inte förstått det då, men han förstod det nu.

I mörkret.

När hans häst plötsligt tvekade.

Han såg det först i marken.

Spår.

Flera.

Inte gamla.

Odin saktade av och lutade sig fram.

Han lät blicken följa dem.

De ledde åt samma håll som han själv var på väg.

Han var inte ensam på vägen.

Någon hade varit här.

Någon som ridit utan att tveka.

Inte stannat.

Inte vänt om.

Som om valet redan var gjort.

Korpen cirklade ovanför.

Tysta vingslag i mörkret.




Hovarna slog dovt mot marken.


Natten låg tung över landskapet.


Odin red utan att se sig om.


Korpen syntes ibland mot himlen.


En mörk skugga som rörde sig framför honom.


Luften var klar och vinden kändes kall mot kinden.


Allt var egentligen som det brukade.


Men ändå inte.


Han visste var vägen gick.


Han hade ridit här många gånger förut.


Tävlat med sin äldre bror, som alltid varit snabbast hur han än bar sig åt.


Odin hade aldrig slagit honom.


Inte en enda gång.


Brodern hade alltid känt när hästen tvekade.


Alltid tagit svängen rätt.


En gång hade Odin frågat hur.


"Man lyssnar inte på hästen", hade brodern sagt.


"Man lyssnar på det hästen lyssnar på."


Odin hade inte förstått det då, men han förstod det nu.


I mörkret.


När hans häst plötsligt tvekade.


Han såg det först i marken.


Spår.


Flera.


Inte gamla.


Odin saktade av och lutade sig fram.


Han lät blicken följa dem.


De ledde åt samma håll som han själv var på väg.


Han var inte ensam på vägen.


Någon hade varit här.


Någon som ridit utan att tveka.


Inte stannat.


Inte vänt om.


Som om valet redan var gjort.


Korpen cirklade ovanför.


Tysta vingslag i mörkret.



Allt hopp börjar med något man nästan missar

Allt hopp börjar med något man nästan missar

Din resa genom Öland

Scrolla gärna vidare, längre ner hittar du spännande historiska fakta om platsen och våra bästa tips för mat & fika.

Bakom berättelsen
Vägen Odin rider på är inte påhittad. Öland har sedan järnåldern haft tydliga stigar söderut längs ön, samma riktning som korpen flyger. Spåren i marken som hästen hittar speglar ett verkligt landskap där människor och djur rört sig i tusentals år.

Bakom berättelsen
Vägen Odin rider på är inte påhittad. Öland har sedan järnåldern haft tydliga stigar söderut längs ön, samma riktning som korpen flyger.


Spåren i marken som hästen hittar speglar ett verkligt landskap där människor och djur rört sig i tusentals år.

Bra att tänka på
Korpen i berättelsen är inte slumpmässigt vald, den var ett av järnålderns starkaste symboldjur. Om du ser en korp på vägen, följ den med blicken. Kanske vill den visa dig något.

Visste du att

Korpen i berättelsen är inte slumpmässigt vald, den var ett av järnålderns starkaste symboldjur.


Om du ser en korp på vägen, följ den med blicken. Kanske vill den visa dig något.

© 2026 My Stonetown

© 2026 My Stonetown